Svensk blogg

Zegama och hemma i Sverige!

By May 29, 2014 3 Comments
no image added yet.

Zegama är zegama. Lerigt. Vackra berg, regn, åskådare i massor. Jag sprang lugnt i de tekniska partierna för att spara min hand. Till skillnad ifrån förra året tog jag inga minuter under de mest tekniska partierna eller utförslöporna där jag normalt tar igen minuter.

Men jag föll inte på handen! Så nu är den snart ihopläkt så jag kan glömma bort den helt..!

Jag kom 4. Den sämsta placeringen jag haft sedan jag startade tävla på denna nivå. Det känns tungt på ett sätt. Men jag tror det är bra för mig. 

Nu är jag hemma i vackra höga kusten! Har jobbat några dagar med SEAT! 

Har ni förresten sett detta ? Tävla och vinn en resa till ett av mina smultronställe! Springa i fjällen, äta god mat och koppla av. Helt underbar semester ju! Passa på att vara med, tävlingen stänger om några dagar.

Ha en fin dag hörrni!

Hej så länge!

Emelie

Emelie

Swedish mountain lover. Loves running and skiing, farming and baking! ❤

  • Daniel

    Såg att du även gjorde reklam via Twitter för Seat-tävlingen så jag vill bara upplysa dig om att tävlingen avslutades för 2 dagar sen enligt reglerna 😀

    Sen tycker jag det är tråkigt att du känner att det är jobbigt att du kom fyra. Hoppas du kan känna glädje över att få springa i vackra berg med otrolig inramning. Något många av oss drömmer om att få göra så ofta som du får.
    Traillöpning ska aldrig vara om tid och placering utan om känsla att få vara helt fri.

  • Emelie Forsberg

    Helt klart Daniel!
    Oj det var ett misstag, had datumet 2 juni i tankarna för seat tävlingen..

  • Daniel

    Misstag får vi alla göra :9
    Och hoppas många som klickar på länken blir sugna att åka upp (eller ner för den delen) till Jämtland och triangeln för den är en njutning för själen. Och har men tid rekommenderar jagen tur upp på Storsylen. I klart väder ser man långt.

    Sen kanske jag var lite “hård” emot dig angående placeringar men min känsla är det verkar bli viktigare med tid och placering inom traillöpningen. Diskuterade det med lite människor under mitt senaste lopp utomlands och vi var flera som fått känslan att om en elitlöpare inte riktigt har en bra dag och riskerar en lite sämre placering än normalt så väljer löparen att bryta istället för att fullfölja med en sämre placering som följd, vilket vill alla vara rörande överens om är en trist utveckling.
    Så hur känner du som springer (och tävlar) inom sporten, är det så att placering och tider har blivit viktigare?
    Har själva tävlingsmomentet tagit över känsla av friheten i bergen?