Svensk blogg

Utlämnad

By November 21, 2012 6 Comments
no image added yet.

Att tävla är fascinerande. Man sätter kroppen och sinnet på prövning. All träning och förberedelse inför detta dras till sin spets.

Jag tänker på mig själv som att jag har ett avslappnat förhållande till att tävla. Jag ser framemot det och kan känna mig exalterad. Men nervös? Det har jag inte känt sedan några år. Det är inte så trevligt att känna nervositet tycker jag. Bara i liten dos. Som innehållet i vad exalterad betyder för mig.

Men är det fegt? Eller är det sunt?

Jag kan se två sidor av det:

1: Jag är feg, för jag vågar inte säga till mig själv (eller tro på mig själv) att jag kan vinna det här! Jag är minst lika stark som de andra medtävlarna. Även om jag inte tränar lika strukturerat som många andra så har jag ändå en ganska bra mängd med träning. Dock inte lika hög intensitet och styrka men mängd har jag så att det räcker. Och mångfald i träningen har jag ju också. Jag gillar ju så mycket! Och på tal om att gilla mycket kan det också vara en feghet? Att inte våga lägga all energi på en enda sport?

2: Det är en sund inställning att ha det som en hobby. Det är inte hela världen om jag misslyckas katastrofalt på en tävling. Eller flera stycken för den delen.

Men kan jag kallas elit idrottare som bara har det som en hobby? Det vette rackarns. Men vad gör väl det? Fast på ett sätt skulle jag vilja känna mig som en sådan. För just nu känner jag mig mest som en snyltare. På något sätt har lussebulls älskande Emelie klättrat upp och tävlar med alla de som hon bara har hört talas om förut. Hur kommer det sig? Är det BARA tur?

Och visst skulle jag vilja bli betraktad som en elit idrottare. Även fast jag kanske gör det svårt för mig när jag berättar för er om mina uppladdningar. Ja för vem springer egentligen uppför 2 st 4000 meters toppar 1 vecka respektive 2 dagar innan skyrunner finalen. Eller bestämmer sig för att inte springa i 10 (!!) dagar innan en tävling bara för att känslan inte finns där? Ja och kan en elit idrottare spendera sina dagar genom att äta choklad från morgon till kväll? Eller ha träningspass på 7 timmars löpning utan frukost och energi. Gör en elit idrottare sådant?

Men när någon påstår att jag är en sådan (elitidrottare) slår jag det genast ifrån mig.

Men samtidigt när någon med lite nedsättande ton och humor i rösten berättar i stil med- oj oj har ni hört hur hon tränar så kan jag ändå bli berörd.

Tudelat!

Klart jag vet vad man ”ska” göra. Om det är något jag kan diskutera timvis så är det just träningsfysiologi. Teorier kring träning. Idrottskador. Rehab. Nutrition och mycket annat som berör just hur mycket man kan prestera. Sådant intresserar mig. Och jag anser att jag gör det som är bäst för mig just nu. Jag gör det jag kan för att vara på den högsta nivån för mig.

Nåväl. Ska jag ta och komma till saken kanske ?

Om 10 dagar ska jag springa tävling på 80 kilometer. På en fin stig utan särskilt mycket kupering. Efter La course des Templiers var jag så pepp. Jag kände att det här med att springa ”fort” men ändå ganska långt kan vara lite utav min grej.

Jag hade som jag tidigare nämnt, en väldigt dålig tävling under Templiers. Jag kunde ju inte få i mig energi och var tvungen att stanna p.g.a dålig mage x antal gånger. Men ändå så kände jag att jag var stark på den typen utav tävlingar. Där det faktiskt går att springa. Det är inte för brant eller för mycket altitud att klättra så att man bör spara krafter.

Jag kände att jag ville göra allt för att få en perfekt avslutning på säsongen och vad skulle inte vara mer perfekt än att göra det på North Face 50 miles i början på December?

Om jag bara underhöll träningen och fick till en del kvalitetspass så kunde jag göra den tävlingen perfekt! Jag skulle kanske få till det! Kanske skulle jag för första gången kunna stå högst upp på pallen på en ultra? Jag har tillåtit mig själv på mina sega (skit dåliga) asfaltspass att drömma om att springa in som första dam.

Men till vilken nytta? Det kommer göra så förbaskat ont att inte vinna. Är det värt det?

Det är att utelämna sig helt. Om jag fortfarande kommer att våga gå in med den inställningen efter dessa veckor av dålig dålig dålig träning så kommer jag att vara mer nervös än vanligt när jag står på startlinjen.

För jag vet inte hur jag kommer att ta det om jag inte kommer vara först i mål.

Det är skrämmande. Det är att falla fritt.Solen när den stårs om högst.

 

Emelie

Emelie

Swedish mountain lover. Loves running and skiing, farming and baking! ❤

  • Frida

    Emelie, allt du skriver på fejan och i dina bloggar… Du är en sann inspirationskälla. Ditt avslappade sätt till löpningen är det som tänt till det där extra för löpningen i mitt hjärta (har fortfarande Hard Rock 100 och Leadville 100 som mål framtida mål). Det ska ju vara kul och kännas rätt, eller hur? Och det har ju gått skitbra för dig!! Varför skulle du ändra på något som helt klart redan fungerar? Du har en så otroligt skön och sund inställning till livet och träningen.

    Du vet själv i ditt hjärta vad som funkar för dig (annars hade du väl inte varit där du är idag?). Du är som det stod i Runner’s “Born to run”. Tro på dig själv (vilket jag vet att du gör).

    Fortsätt köra på din fantastiska känsla för löpningen och livet så kommer allt gå fint! Huvudsaken är ju att du har kul! Är helt säker på att segern kommer av sig själv när lyckan rusar i dig 🙂

    Du är fantastisk, Emelie. Kom alltid ihåg det! Ditt härliga leende när du springer är så alla borde känna för löpningen/träningen/allt fint i livet.

    Ta hand om dig och det vet du bäst själv hur du gör!
    Stor kram

  • Niclas

    Alltid lika kul att läsa här.
    Alla verkar fungera olika när det gäller träning och prestation. Att din syn på träning, tävling och livet i allmänhet fungerar verkar det inte råda något tvivel om det var helt fel spår så skulle du ju inte vara uppe i världstoppen och härja. Jag har ofta funderat på om man måste vara “tävlingsmänniska” för att lyckas och gå framåt med sin egen träning, d.v.s. måste man känna ett otroligt sug efter att ställa sig på en startlinje för att mäta sig med andra, för att kunna få ut det mesta av sig? Ju mer tävlingsmänniska (ju viktigare vinsten är för individen) desto större borde ju anspänning och nervositet för denna vara eftersom konsekvensen att förlora är större. Då borde ju någon som ser upplevelsen och själva loppet som främsta målet kunna prestera mer avslappnat.
    Har alltid varit lite feg när det gäller att sätta höga mål eller söka tävlingsmoment, känslan av att misslyckas är ju vidrig. Betyder det att jag saknar något som behövs för att kunna pusha mig framåt till nya mål? Jag tror inte att det är så, det är snarare så att jag inte kan hitta ett sätt att ta till vara på det. Mitt synsätt har istället blivit att kunna förbättra min kropp för att kunna uppleva, ta mig dit, och göra det jag vill. Själen (eller medvetandet) är det som tar in och upplever allt det där häftiga, men det är kroppen som tar oss dit. Så det är nog som med alla tränings och kostråd, det är olika för olika individer, svårigheten är att hitta till det som är rätt för en själv.
    Lycka till på north face, du kommer vara grym som alltid, och efter det är det väll bara se fram emot en vinter på skidor.

  • Lotten

    Du är en grym tjej med en sund inställning till mat och träning! Att du dessutom presterar gryma resultat för att du tränar och äter som du gör tycker jag är skönt att höra. Jag tror att din inställning och glädje till att springa ger så mkt mer än att hela tiden tänka på vad du tränat och stoppat i dig ! Du är grym så lita på din styrka och kör !!

  • Tess

    Hola sister!
    Jag tror du ar sa bra bara for du har en chillad attityd o sund installningarna till mat o traning. Sen har du en naturliga gava for denna sport med 🙂
    Du tavlar ju pa elitniva sa klart du kan kalas elit idrottare, spelar val ingen roll hur du tranar/ ater.
    Det ar nog olika for olika personer hur man tranar for att fa ett resultat man vill ha, o jag tror ocksa att for vissa sporter sa maste man ha planlagd traning o gora de gruvliga intervall passen varje dag kl 5 innan jobbet o ej kaka 3 lussebullar pa rad. For mig personligen sa vet jag att om jag ej gor denna traning far jag ej bra resultat pa fitness testerna o jag kan bli utkickad fran laget. Jag vet att jg maste ata ratt mat o kan ej kaka choklad o bullar innan ett fitness test el en match for da presterar jag ej bra o om jag ej presterar bra finns det alltid nan annan som ar redo o dra pa sig mig troja!
    Jag skulle dock behova lite av din chillade attityd for jag lagger for stor press pa mig sjalv o tror ej jag hinner njuta sa mycket som jag borde av att jag far utova den sport jag alskar pa hogsta niva!
    Kram

  • Diana

    Du skriver att du haft dålig,dålig träning de sista veckorna, men du Emelie det gör inget, formen finns där. Sparka ut oron och rädslan, du älskar ju att springa, du kommer att få ett fantastiskt lopp, tro på dig själv, du är bäst!

  • Saras träningsblogg

    Inspirerande läsning på din blogg 🙂 ska du springa 80 km?? Det är ju galet 😀

    http://monch.blogg.se