Svensk blogg

Karaktär

By January 1, 2012 3 Comments
no image added yet.

De senaste dagarna har bjudit på skogslöpning (!) på Härnöns vackra kullar. Snötäcket är runt 15 cm så det går fortfarande att tralla runt i skogen. Det är spännande att sätta ner fötterna när man inte ser vad som ligger under det lilla täcket och det är kallt när man ramlar ner i halvfrusna myrar. Ben som domnar och värms upp. Ben som får jobba lite hårdare när snön ska trampas igenom.

Som jag nämnde i tidigare blogginlägg så har mitt fikande samt chokladätande eskalerat. Det är ok. Min teori är att kroppen vet vad den vill ha, bara man lyssnar. Att bakverk och choklad kan vara precis vad kroppen behöver. Men jag tror också att man kan vänja den vid ett mindre hälsosamt intag av socker, och dessvärre så tror jag att jag är där nu. Och mitt lilla problem är att jag har fruktansvärt dålig karaktär. När det gäller att hålla sig ifrån sötsaker i alla fall, för min disciplin i andra fall är helt ok. Mina nära och kära kan till och med likna mig med den tyska underrättelsetjänsten. För att jag kan vara så planerad och disciplinerad. Duktig på att hålla mig till planen.  När det gäller allt förutom socker. Mer specificerat choklad. Jag är långt nere i sockerträsket.

Jag förknippar hela sockerkarusellens början med en händelse. Jag var runt 15 år, min hund Nero och jag satt i soffan hemma. Vi hade säkert varit ute och skidat. Det var adventstider och vi hade kylen full med pepparkaksdeg. Vi skulle strax få besök och jag tänkte grädda några pepparkakor och koka varmchoklad. Jag har lite diffusa minnen om precis hur det gick till, men när besöket kom var hela pepparkaksdegen borta.

 Jag har fått höra det i flera år, men jag säger som det var. Vi var två om saken. Nero och jag. Vi förstod varandra. Stod upp för den andra när sötsuget satte in. Delade på skulden om vi ätit upp något vi inte borde.

Sådana händelser sker av och till sockerintaget ligger ständigt på en hög nivå med några toppar med jämna mellanrum.  De senaste året har topparna minskat och jag tänker att jag börjar bli vuxen. Jag får dock börja tänka om.  Och nu har jag ingen hund att dela festligheterna med.

Jag kan bara inte stå emot! Choklad. Sockerchocken och ruset.

Gott nytt år folkens!

 

 

Emelie

Emelie

Swedish mountain lover. Loves running and skiing, farming and baking! ❤

  • Elin

    Jag förstår dig precis! Jag har svårt för att bara dra ner på sötsaker, tar jag en chokladbit så blir det tio innan jag vet ordet av. Den enda lösningen för mig är att sluta helt. Tre månader innan julafton bestämde jag mig för att jag inte skulle äta något onyttigt förrän på julafton, alltså inget med tillsatt socker i, inget med smör i och jag började välja lätt-varianten av tex keso och yoghurt. I början och när det började bjudas på lussebullar överallt var det svårt men jag klarade det. När julafton kom var jag så inställd på att jag inte äter sötsaker att jag lixom fick tvinga igång mig själv 😛
    Efter julhelgerna går jag tillbaka till nyttigheterna, blev en rackare på att hitta på goda saker utan smör och socker 🙂

  • Petter

    Jag är själv svag för sötsaker, men har börjat vänja mig vid och fastnat för mörk choklad som är lite smånyttigt, sägs det. Måste tipsa om Xoconusco’s chokladkaka av criollo kakaoböna. Kanongod och minskar på suget efter enklare sockerprodukter då de bleknar i jämförelse. Fin att ha i fickan på allehanda långpass!

  • Emelie Forsberg

    Elin: Bra jobbat! Det skulle jag aldrig klara. jag ska jobba på min karaktär. jag tror dock att smör är bra att äta 🙂 smörjer lederna.

    Petter: jag ska testa den! tackar för tips.