Svensk blogg

Axa Fjällmaraton

By October 14, 2011 3 Comments
no image added yet.

Slutsålt på biljetter! Det är galet och härligt! Att så mycket folk vill komma ut på fjället och springa. Jag skulle vilja att alla som ville springa skulle få chansen. För det är en så otroligt härlig tävling. Atmosfären och energin är super.

Jag har sprungit fjällmaran 2 gånger. Och haft det väldigt fint på båda turerna.  De åren jag stått på startlinjen har jag haft lite olika inställningar till hur jag ska lägga upp mitt lopp. I efterhand är det ganska kul att tänka på hur jag tänkte innan jag stod med nummerlappen och var redo att springa.

Första gången, år 2009:

Ryggsäcken var lånad av en kamrat och fylld med kladdkaka. Kartan var skådad och jag insåg att det var först på toppen av Ottfjället  jag kunde räkna med att gå i mål. När starten gick började jag lunka på i mitt vanliga tempo, det skulle ju hålla i 43 km!

Hela vägen gick som på räls och det var nog först i nordbotten som jag hörde att jag var första dam. Till nordbotten hade jag haft sällskap av två killar, och för hövlighetens skull erbjöd jag dem en bit av min kladdkaka.

De ville inte ha! Så då åt jag upp allt själv. Det var gott, och jag fick energi nog att klättra upp mott Ottfjällets topp. Väl där, så är det nästan bara utför till mål, och i mål tog jag mig.

Andra gången , år 2011:

I år var jag lite nervösare, jag hade ju en vinst att försvara.

Startfältet kändes hårt. Therese Svensson, med två vinster i bagaget och en polsk skidåkare, Paulina Maciuzsec,  var de jag främst tänkte att det skulle vara okej att få stryk av.

Jag hade ställt in mig på att om jag kommer på tredjeplats så skulle jag vara nöjd. Herregud, jag skulle verkligen vara nöjd om jag knep bronset! För jag hade ju mest tur i förra fjällmaran. Flyt rakt igenom. Precis så tänkte jag.

Starten gick och jag hade ett betydligt högre tempo än sist jag sprang där. I uppförsbacken mot Välliste sprang jag om Therese, och efter det skymtade jag ingen annan dam.

I Nordbotten, innan Ottfjället, stannade jag inte denna gång för att äta kladdkaka.. Väl till topps njöt jag av att det bara var utförslöpa kvar till mål och att jag borde kunna ta hem guldet. För jag gillar utförsbackar med farten de bjuder på. Jag kom i mål och klådde min tid från förr med över 30 minuter. Det var fint. Härligt. Galet. Och det var kanske med en gnutta tur!

 

Foto: Johan Marklund

Emelie

Emelie

Swedish mountain lover. Loves running and skiing, farming and baking! ❤

  • Adde

    Det var utan tvekan ryggsäcken som gjorde din vinst första gången Emelie!
    Väldigt kul att se din fram(snabba)fart! Vill gärna ha stryk i Umeåspåren i vinter.

  • ola

    2009 gjorde jag dig sällskap en stund efter Nordbotten. Där “väggen” planar ut lite. Men inte blev jag erbjuden nån kladdkaka 🙂 men det året tog jag dig.
    Mitt mål 2012 är att slå dig igen och helst komma nerunder 4:35 i tid. Har släppt cykelträningen ganska mycket och ska satsa mer på löpningen nu. Hoppas jag kan ge dig en match nästa år. Du är ju grym Emelie! Fortsätt blogga nu så jag kan snappa upp lite träningstips.
    / cykelola.blogg.se

  • Emelie Forsberg

    Ola:Jag vet inte om du kan få så många träningstips av mig.. Håller på att snappa upp träningstips jag med 🙂 Men kul att höra att du ska springa lite mer! Jag har precis börjat cykla litegrann, men känner mig så väldigt tung i benen efteråt så jag tror inte det är min grej riktigt! Ja ge mig en riktigt match nästa år vettja 🙂

    Adde: Ja, det var helt klart ryggsäcken som gjorde vinsten. Det var däri turen låg. Skulle gärna ge dig stryk i spåren i vinter, men det får vi se hur det går med det!