Svensk blogg

Action

By September 11, 2013 6 Comments
no image added yet.

I bergen. Jag har varit på en del turer med mer alpint inslag. Lite klättring, is, mix och exponerad terräng. Jag älskar det. Jag älskar friheten att röra sig lätt och snabbt i all slags terräng och jag njuter i stora drag när jag utvecklas inom dessa områden.

Men för några dagara sedan slutade det illa. Jag ska inte skriva om historien igen, jag har fått höra så mycket ikring det. Det är en stor grej inom alpinist världen och ni kan läsa mer om det här på min “internationella” blogg om ni vill.

Nåväl. En del tycker helt enkelt inte om detta “nya” sätt att ta sig uppför berg. Berg ska man gå upp på med storskor och tung säck. Därmed basta.

Jag fick en upplevelse jag inte glömmer och sannerligen har lärt mig ett och annat.

Nu är jag hemma i de arktiska bergen igen.

Hej så länge.

Emelie

Emelie

Swedish mountain lover. Loves running and skiing, farming and baking! ❤

  • Linda

    Vilka underbara bilder du bjuder på, de är sååå inspirerande! Kommer du att delta i transgrancanaria 2014?

  • David

    För att vara någon som fuckade upp och satte sig själv i skiten så är det jääävligt magstarkt att säga följande…citat: One thing I wished is that they could have given us an estimated time of arrival.

    Kliv ner från dina höga hästar….

  • Stefan

    Jag håller med David. Det är inte taxi du ringer efter.

    Och sedan handlar det väl kanske inte om “storskor och tung säck”, men att ha med sig utrustning så att man klarar sig själv så länge som möjligt om det går snett är inte för mycket begärt. Det är inte riskfritt att räddningspersonalen att plocka ner er heller.

    Lycka till i ditt fortsatta tävlande!

  • Anna

    Det är väldigt många som verkar ha åsikter om att man utsätter räddningspersonal för fara genom att utsätta sig för olika risker (inte här, men i den allmänna debatten). Dessa personer verkar glömma två saker. 1) Det mesta du gör, om så att köra bil för att handla mat, innebär att du utsätter dig själv och andra för risker och 2)Vad är räddnigspersonalens syfte? Jo, att de, även om det innebär en ökad risk för sig själva, ska minska den totala risken att någon råkar illa ut (sig själva inklusive). Alternativet är naturligtvis att inte använda räddningspersonal, men då ökar risken att någon råkar illa ut.

    Och som vanligt många som har åsikter “från sidan/som åskådare”, Sannolikt för att man inte har någon annan arena att synas . Emelie, du kan inte vara älskad av alla, men det är då tillräckligt många som älskar dig ändå. Fortsätt att utmana både dina egna gränser och andras begränsningar i föreställningen om hur man gör saker.

    (Att skriva att man önskar en ETA är nog snarast ett uttryck för en känsla man har när man frusit väldigt länge, än ett reellt önskemål, något som de som varit i en liknande situation kan förstå.)

  • Emelie Forsberg

    Stefan och David:
    Jag vet att jag inte kan be om en exakt tid. Vad jag menar med en estimerad tid är mer; att jag önskar att de kunde berättat hur lång tid de trodde att det kunde ta, för det tror jag att man tänker på när man startar en räddningsaktion. Om de tänkte att de skulle ta närmre 4 timmar eller närmre 8 timmar är mycket intressant att få reda på dels pga av stormen,och om den ökar alltför kraftigt så ställer de in räddningsaktionen, och stormen skulle öka mer och mer under kvällen/natten.

    Vi satt där i 8 timmar och det är ju en risk i sig, och jag tänker fortfarande att om de hade kunnat estimerat den tiden så hade jag försökt estimerat risken med att rappellera ned alt vänta i stormen i 8 timmar.

    Förstår ni hur jag tänker ?

  • Olle

    Självklart vill man veta på ett ungefär hur lång tid undsättningen tar. Det är djupt mänskligt. Det är inte alls samma sak som att begära ETA i timmar och minuter (som på skärmen i flygplanet)
    En professionell räddningsledning borde också, med tanke på psykologin hos de nödställda, kontinuerligt kommunicera hur räddningsaktionen fortskrider. Det finns ju mobiltelefoner. Som jag har förstått satt ni också ganska väl till, bara 50 m från sista krönet, för en ganska enkel undsättning uppfrån. Med tanke på det var det ganska förnuftigt att stanna även om väntan blev dryg och oviss.

    Även om ni klantat till det lite och satt er i klistret, så tycker jag att det är bra att ni är prestigelösa nog att kalla på hjälp och inte tar några onödiga risker.
    Mest beklämd blir jag av självgoda prestigefyllda macho-alpinister som i forumen sprider attityden att en god klättrare ska reda upp situationen själv och inte belasta räddningsapparaten. Det är livsfarligt! Den bästa alpinisten är den som kommer hem (och ödmjukt lär sig läxan).

    Lycka till med bergen och löpningen!